Kvällsspaning

Bara ett stenkast från där jag bor står den Mercedes du ser ovan, men det har liksom inte blivit av att fotografera den. Men så härom kvällen fick jag för mig att gå och då blev det den här ganska snygga bilden, om jag får säga det själv.

Mercedesen 240D från 1979 i färgen kaledoniengrün med 72 dieselmatade hästar under huven. Det är lite i en stor bil, men ger å andra sidan värdigare köregenskaper. Man får tänka på att lillebror 200D hade blott 60 hästkrafter. Detta är en skapligt exemplar som rullat drygt 20000 mil.

Ägaren till Mercedes har också en ljusgul (är det taxifärgen hellelfenbein?) 200 som varit med på bloggen tidigare, fotograferad på exakt samma parkeringsruta. Då handlade inlägget om skärmkrom och du kan läsa det här.

Modellen, som kallas W123 på Mercedesspråket, är den Mercedesmodell som tillverkats i flest exemplar och har också varit med på Bilspanaren flertalet gånger. Första gången var det i form av en tjusig 230CE och du kan läsa det här.

När jag ändå var ute och gick den där kvällen passade jag på att ta en bild på min favoritbil lite längre ner på gatan, nämligen den BMW 518 jag berättat om tidigare. Jag tänkte att det var kul med ännu en grön sjuttiotalstysk som står så nära varandra. Bilden blev jag mycket nöjd med så jag får nog ge mig ut på fler fotoeskapader innan kvällarna blir för ljusa.

Pallplatser på parkeringsplatsen

Jag ser nu att det var en månad sedan förra inlägget. Sedan dess har jag börjat jobba igen efter föräldraledigheten, vilket säkert bidragit till att tid och ork hamnat på annat. Nu till något roligare! Sedan den här bloggen startade har jag nog bara sett ett en handfull tidiga exemplar av Ford Sierra, alltså innan den ansiktslyfta varianten som kom 1987. När jag tittar igenom bloggen har Sierra varit med på allvar två endast gånger, båda gångerna 2011. Först var det en Laser från 1985 i Motala, i inlägget presenterades modellen närmare, och sen en XR4i i Saintes i Frankrike.

Sierra, särskilt de tidiga, börjar alltså bli ovanliga. Därför blev jag glad när jag upptäckte ett riktigt fint exemplar i Uppsala en klar och kall februarimorgon, inte så långt ifrån där jag bor.

Det är en 2,0 L från 1984 i den där blekblågrå färgen som inte var helt ovanlig på tidiga Sierror. Detta exemplar har bara haft tre ägare och vid besiktningen i januari hade den rullat blott 9488 mil. Lite synd att den brukas som vinterbil. Jag skulle gärna se den utan extraljusen och med original hjulsidor i plast.

På samma parkering stod även en skaplig Volvo 740 GL från 1987. Den har haft fyra ägare och rullat drygt 28000 mil. Volvo 740 är väl inte speciellt ovanliga ännu, men vänta bara. Snart saknar du dem i trafikbilden. Det var kul att båda stod på samma parkering tyckte jag i alla fall.

På parkeringen intill stod dessutom en hängig Audi 100 Avant från 1987. Den har rullat drygt 37000 mil så då har den väl all rätt att se vissen ut. Avställd har den varit i fyra år, men den har faktiskt bara haft två ägare. Tidiga Audi 100, särskilt de med de utanpåliggande dörrhandtagen, och särskilt i kombiutförande (det vill säga Avant på Audispråk), ser man inte så ofta heller längre.

Det finns en intressant koppling mellan dessa tre bilar, förutom att de alla är åttiotalare. Volvo 740 var ju den fyrcylindriga varianten av 760 och förenklat så det var ju inga stora skillnader mellan dem förutom motor och utrustning. Om räknar så har vi här de tre pallplatserna från 1983 års upplaga av Årets bil samlad: Audi 100 på första plats, Ford Sierra på andra och Volvo 760 på tredje!